Nyheter

Rally Sweden vecka med specialuppdrag för klassansvarig

2025 02 20

VOC´s Roger Fransson fick nöjet att coacha Rachele Somaschini i vinterrallykörning Foto: VOC - Lotta Holmkvist

VOC´s Roger Fransson fick nöjet att coacha Rachele Somaschini i vinterrallykörning
Foto: VOC – Lotta Holmkvist

Att ge sig på att sammanfatta Rally Sweden 2025 är enkelt. Fantastiskt väder. Lika fantastiska sträckor. Otroligt fint underlag. Massor med folk. Glada miner på både aktiva och funktionärer. Helt enkelt rakt igenom ett fantastiskt rally. Under den veckan hade klassansvarig ett minst sagt hedersamt specialuppdrag, att inviga WRC2 tävlande Rachele  Somachini i vinterrallykörningens dolda hemligheter. Arenan var Fransson Rally Range, en testsajt för vinterrally i absolut toppklass.

Rachele Somachini är säkert ett känt namn för en stor del av svenska rallyälskare. Hon är den stentuffa tjejen som gång-på-gång trotsar sin allvarliga, medfödda sjukdom Cystisk Fibros. Först med en framgångsrik racingkarriär och nu sedan några år tillbaka har hon växlat till rally. I år maxas rallykarriären med att köra VM i en Citroén C3 WRC2-R5. En grym tjej. I en grym bil. Med en grym och hedvärd mission: Att öka medvetenheten och samla in forskningspengar till Cystisk Fibros kallad Correre Per Un Respiro – Racing for a Breath.

Äventyrets WRC-kapitel började med supersvåra Monte Carlo Rallyt. Nu fortsatte det med snabba och utmanande Rally Sweden. Rachele saknade innan äventyrsveckan här i Sverige helt erfarenhet av att köra vintersträckor på snö och is. Hon har kört italienska Ice Challenge men det går på isbana och med eventdäck, inte på rallysträcka på riktiga vinterrally däck så det är inte alls jämförbart med riktigt vinterrally.

– Vilken ära det var att få ta mig an Rachele. Innan vi går in på rallyt så måste jag först säga några ord om hennes sjukdom så att alla förstår vilken hjältinna hon är. Cystisk Fibros är en kronisk genetisk sjukdom som drabbar inre organ och som förvärras över tid. Inte minst lungorna är utsatta som förhindrar henne att andas helt normalt. Det finns inget riktigt botemedel bara specialträning och regelbundna sjukhusbesök för att i någon mån bromsa sjukdomens härjande i kroppen, berättar VOC´s klassansvarige Roger Fransson.

Du Roger lider ju själv av ganska svår Astma och har till och med tvingats till sjukhusvård med akut syrebrist vid några tillfällen.

– Jag brukar sällan ens nämna min Astma. Tillåt mig travestera ett citat av en av mina idoler Börje Salming när han förklarade för sin dotter Bianca hur han hanterade att spela skadad ”jag brukar bara skita i det”. Jag har en sjukdom där det numera finns bra mediciner och som är hanterbar, jag har inte som Rachele närmast ohanterbar Cystisk Fibros. Att nämna Astma i samma mening som Cystisk Fibros det är närmast löjligt även om Rachele brukade säga att hon hade svår Astma när hon var liten för att det var lättare för omvärlden att förstå. Jämfört med Cystisk Fibros är Astma som att varje dag är glass och ballonger. Med den liknelsen så kanske alla verkligen förstår vilken hjältinna, ja till och med lejoninna Rachele är. Jag är så imponerad av tjejen.

En enorm utveckling efter bara en enda dags utbildning och träning

Vi lämnar ”fråga doktorn” och fokuserar istället på Rally. Hur gick det för Rachele i rallyspåret?

– Man hinner inte allt på en enda dag. Vi började med att göra saker rätt och fokusera säkerheten i körningen. Kunde omedelbart på första diagnostiska genomkörningen konstatera att Rachele hade väldigt bra bilkontroll, ett riktigt bra grund att bygga ifrån. Rachele var en fantastisk adept som lyssnade med stora öron och tog till sig det mesta tämligen omedelbart. Jättekul! Jag är övertygad om att hon också kommer att ha stor nytta av det vi tränade på även när underlaget blir grus senare på säsongen.

En närmast osannolik förbättring. 

– På den 3,5 kilometer korta sträcka vi började dagen så kapade Rachele närmast ofattfara 16 sekunder, ja ni läste rätt … sexton sekunder … före och efter mina inspel. Det vill säga körde 16 sekunder snabbare efter att vi korrigerat några saker i körningen. Och för att använda hennes egna ord verifierade senare av hennes superrutinerade CoDriver Nico Arena: ”I go a lot faster but it feels a lot safer” (jag kör mycket snabbare men det känns mycket säkrare). Jag kunde bara verifiera: ”Jo, det är mycket säkrare när du gör rätt”. Och det är ju hon och inte jag som gör jobbet. Det är hennes förbättring, hennes utveckling, hennes framgång.

Väldigt roligt att konstatera att träningen också gjorde konkret nytta i tävlingen 

– Vi hann egentligen inte fokusera nästa steg. Det vill säga att växla in lite av den den nyfunna tryggheten och numera lite för stora marginalen i körningen till högre fart i de snabba sektionerna. Trots detta så är förbättringen i tävlingen också remarkabel. I Monte använde Rachele 136% av vinnarens tid. I Rally Sweden så räckte det med 120% trots att det är just i snabba sektioner som vi primärt har att jobba med. Och det är massor av snabb sektioner i Rally Sweden.

All denna utveckling trots att inte träning med inriktning på fart inte riktigt hanns med.

– Även Racheles stora satsning har budgetbegränsningar. Från början fanns en tanke på två dagars test och utbildning men budgeten gjorde att det fick begränsas till en dag. Det är varken jag som coach eller hyran av sträckorna som är den stora kostnaden utan helt enkelt det faktum att det kostar cirka 40€, cirka 450 kronor per kilometer eller 4 500:- per mil att driva en WRC2 bil även när man äger den, dvs har köpt den för de 3-4 miljoner som den kostar inklusive all kringutrustning som man behöver för att kunna tävla den i WRC.

Här pratar vi alltså om en R5, en WRC2 bil det är en bit från VOC. 

– Det kan man verkligen säga. Rackarns vilken rallybil. Vilken körbarhet. Vilken fjädring. Vilka underbara diffar. Vilka bromsar. Oj vad jag skulle vilja ha råd att ha en sån här! Hur konstigt det kanske än låter så hade jag en hel del att tillföra Rachele. Jag har en ansenlig mängd timmar i diverse häftiga bilar på olika underlag på mitt samvete. Jag brukar också snabbt hitta bilens själ och hur den vill bli körd och med den erfarenheten kände jag mig faktiskt omedelbart hemma i WRC2 Cittran. Både teamet och jag siktar faktiskt på ett härligt steg två nästa år.

Hoppas att alla följer Rachele, Nico och teamet under WRC säsongen. Och att alla hejar lite extra på den stentuffa lejoninnan från Milano.